Förra veckan skulle jag då iväg på en intervju till ett arbete som jag redan innan visste att jag inte var/är lämpad för. Men det finns ju de i ens omgivning som gillar att visa sig duktig och visa att de bryr sig genom att komma på dessa galna idéer. Så jag gick motvilligt dit och det dröjde inte länge förrän jag inser att det är inte en enda person där och ingen svarar när jag ringer till det nummer jag har. Jag väntade där i ca 15- 20 minuter men ingen dök upp. Notera att det här var EFTER lunch så NÅGON borde ju dykt upp tycker man.
Medan jag satt där och kände mig dummare och dummare för varje minut som gick så ringde min mamma om att hennes chef hade ett litet erbjudande till mig. Då det aldrig kom någon där jag befann mig så gick jag till slut därifrån och till det andra företaget istället. Där beslutades det med att jag får hoppa in som vikarie för ordinarie och städa ett kontor och badrum en gång i veckan, valfri dag (eller ja, utöver de dagar de är där såklart) Men det är stor frihet.
Värt att notera också att jag ringde igen samt skickade mail till det företaget jag skulle på intervju hos, men inget svar nu heller. Och i skrivande stund har jag inte hört något mer av dem. Vilket förmodligen är lika bra i det här fallet. Jag mådde riktigt dåligt av att vara där och kände illamående, hade hjärtklappning och annat roligt. Det var ju inte för att jag var nervös. Det var snarare tvärtom. Antar att jag samtidigt är så inställd på att få det ständiga nejet.
Jaja, vi får se om det går lättare nu när jag kan skriva att jag faktiskt har ett mindre jobb just nu.
"Hej så länge~"
/Den Dryge
Medan jag satt där och kände mig dummare och dummare för varje minut som gick så ringde min mamma om att hennes chef hade ett litet erbjudande till mig. Då det aldrig kom någon där jag befann mig så gick jag till slut därifrån och till det andra företaget istället. Där beslutades det med att jag får hoppa in som vikarie för ordinarie och städa ett kontor och badrum en gång i veckan, valfri dag (eller ja, utöver de dagar de är där såklart) Men det är stor frihet.
Värt att notera också att jag ringde igen samt skickade mail till det företaget jag skulle på intervju hos, men inget svar nu heller. Och i skrivande stund har jag inte hört något mer av dem. Vilket förmodligen är lika bra i det här fallet. Jag mådde riktigt dåligt av att vara där och kände illamående, hade hjärtklappning och annat roligt. Det var ju inte för att jag var nervös. Det var snarare tvärtom. Antar att jag samtidigt är så inställd på att få det ständiga nejet.
Jaja, vi får se om det går lättare nu när jag kan skriva att jag faktiskt har ett mindre jobb just nu.
"Hej så länge~"
/Den Dryge
Kommentera