Jag har alltid haft lätt för att bli avundsjuk på och över olika saker och ting i mitt liv. Antingen om det är personer som gör något eller om de har något i sin ägo som inte jag kan fixa. När man var liten var det ju mest leksaker och sånt som man ville ha, och som andra fick bara genom att peka på det.
Nu som vuxen inser man (eller ja, redan när man fick första egna studiebidraget i gymnasiet) hur mycket allt egentligen kostar, samt småköp som i slutändan blir en högsumma när man väl räknar igenom det. Då jag som fattig student och arbetslös har fått vänja mig vid att ha en mindre summa pengar än de som jobbar så får jag allt som oftast prioritera om det är något jag vill ha. Nu vet jag att man ska egentligen inte samla på sig för mycket saker, men det jag gör när jag behöver något är ju oftast att handla det på second hand. Det har hjälpt mig väldigt mycket under mina år.
Jag tycker det är roligare att hitta något för en mycket billigare slant och som oftast är i nyskick än att tex köpa ett par jeans för 300-700 kr i affären när man kan få ett liknande par för minst 5 kr. Nu i somras köpte jag 6 par jeans för 30 kr och jag räknade ut, genom affärerna som de kom ifrån att de skulle ha kostat 1500 kr allt som allt. Det är en jävligt stor summa pengar.
Men tillbaks till avundsjukan. Nu är det inte alla som vet det men utöver att vara avundsjuk så har jag dessutom den dumma ovanan att ha extrem prestationsångest, vilket jag har märkt av extremt mycket ända sedan den dagen jag fick spelet Overwatch. För er som inte vet vad det är så är det ett first person shooter spel som kom ut till PC, Playstation 4 och X-box One i maj förra året. Det är första gången som jag kör den typen av spel, samt att det är mitt första onlinespel, och jag spelar oftast med mina vänner när de inte är gnälligare än en gammal tant med ryggskott.
Mina vänner har ju kört det mycket mer än mig, genom Call of Duty och andra som jag inte kommer på namnet på just nu, men jag gör alltid misstaget att jämföra mig med dem, trots att de har så mycket lättare med de spelen och har kört det i mer än 4-5 år. Hur länge har jag gjort det? Det är drygt ett halvår för min del nu.
Jag har mitt i det hela också upptäckt att jag är den som har väldigt lätt för att bli arg och mer eller mindre ragequitta i spelet, både över mig själv och de andra som ja, inte gör det de ska. Eller om de tjatar om något som är svårt att uppfylla. Idag blev jag smått irriterad och hoppade ur gruppen jag spelade med, för att jag kände mig skitdålig jämfört med dem och direkt jag gjorde det så skulle de ha reda på VARFÖR jag hoppade ur gruppen. Jag sa att jag ville vila och de svarade då: "Man vilar inte genom att hoppa in i custom game."
Men det är MITT sätt att vila. Man kan springa runt lite som man vill och ingen försöker döda en. Och alla är snälla och umgås bara, lite som när man träffar folk ute på något ställe, enda skillnaden här är att man interagerar genom den karaktär man är, och med kortare kommandon som man har programmerat i spelet.
Jag vet fortfarande inte varför jag envisas med att skriva här, när jag ändå vet att det inte är någon som vill läsa om mitt gnällande. Det är väl en okej plats att ventilera sig på och där man slipper de som blir lätt butthurt och som själva gnäller om hur hemska deras små liv är. Varför kan ingen vara nöjd med det de har?
Jaja, jag orkar inte älta om det här, det är snart dags att lägga sig för den här dagen så jag tänker faktiskt varva ner på riktigt genom att gå och borsta tänderna och sen vila på riktigt.
Ha det bra den stackare som läser detta.
/Den Dryge
Nu som vuxen inser man (eller ja, redan när man fick första egna studiebidraget i gymnasiet) hur mycket allt egentligen kostar, samt småköp som i slutändan blir en högsumma när man väl räknar igenom det. Då jag som fattig student och arbetslös har fått vänja mig vid att ha en mindre summa pengar än de som jobbar så får jag allt som oftast prioritera om det är något jag vill ha. Nu vet jag att man ska egentligen inte samla på sig för mycket saker, men det jag gör när jag behöver något är ju oftast att handla det på second hand. Det har hjälpt mig väldigt mycket under mina år.
Jag tycker det är roligare att hitta något för en mycket billigare slant och som oftast är i nyskick än att tex köpa ett par jeans för 300-700 kr i affären när man kan få ett liknande par för minst 5 kr. Nu i somras köpte jag 6 par jeans för 30 kr och jag räknade ut, genom affärerna som de kom ifrån att de skulle ha kostat 1500 kr allt som allt. Det är en jävligt stor summa pengar.
Men tillbaks till avundsjukan. Nu är det inte alla som vet det men utöver att vara avundsjuk så har jag dessutom den dumma ovanan att ha extrem prestationsångest, vilket jag har märkt av extremt mycket ända sedan den dagen jag fick spelet Overwatch. För er som inte vet vad det är så är det ett first person shooter spel som kom ut till PC, Playstation 4 och X-box One i maj förra året. Det är första gången som jag kör den typen av spel, samt att det är mitt första onlinespel, och jag spelar oftast med mina vänner när de inte är gnälligare än en gammal tant med ryggskott.
Mina vänner har ju kört det mycket mer än mig, genom Call of Duty och andra som jag inte kommer på namnet på just nu, men jag gör alltid misstaget att jämföra mig med dem, trots att de har så mycket lättare med de spelen och har kört det i mer än 4-5 år. Hur länge har jag gjort det? Det är drygt ett halvår för min del nu.
Jag har mitt i det hela också upptäckt att jag är den som har väldigt lätt för att bli arg och mer eller mindre ragequitta i spelet, både över mig själv och de andra som ja, inte gör det de ska. Eller om de tjatar om något som är svårt att uppfylla. Idag blev jag smått irriterad och hoppade ur gruppen jag spelade med, för att jag kände mig skitdålig jämfört med dem och direkt jag gjorde det så skulle de ha reda på VARFÖR jag hoppade ur gruppen. Jag sa att jag ville vila och de svarade då: "Man vilar inte genom att hoppa in i custom game."
Men det är MITT sätt att vila. Man kan springa runt lite som man vill och ingen försöker döda en. Och alla är snälla och umgås bara, lite som när man träffar folk ute på något ställe, enda skillnaden här är att man interagerar genom den karaktär man är, och med kortare kommandon som man har programmerat i spelet.
Jag vet fortfarande inte varför jag envisas med att skriva här, när jag ändå vet att det inte är någon som vill läsa om mitt gnällande. Det är väl en okej plats att ventilera sig på och där man slipper de som blir lätt butthurt och som själva gnäller om hur hemska deras små liv är. Varför kan ingen vara nöjd med det de har?
Jaja, jag orkar inte älta om det här, det är snart dags att lägga sig för den här dagen så jag tänker faktiskt varva ner på riktigt genom att gå och borsta tänderna och sen vila på riktigt.
Ha det bra den stackare som läser detta.
/Den Dryge
Kommentera