Ibland känns det som att jag är omringad av personer som har fruktansvärt lätt att ta illa upp om vad man än skriver eller har en åsikt om. Jag har inte tänkt på det förut, utan det är något som har dykt upp det senaste halvåret, ungefär samtidigt (eller ja, en månad innan min diagnos). Vi pratar om väldigt simpla saker som tex åsikter i filmer eller liknande och detta i gruppkonversationer.
Det är just gruppkonversationerna som spårar ur och det är nästan ALLTID samma person som väljer att vara dramatisk och lämna gruppen varje gång något liknande händer. Ibland undrar jag ens varför jag väljer att vara kvar i gruppen själv med tanke på att det allt som oftast mina åsikter och liknande som startar upp det. Men man tycker ju att de borde tåla litegrann iallafall för vi är ju trots allt vuxna, eller ja, vi ska föreställa att vara det. Fast ibland undrar jag om jag själv ens har vuxit upp eller inte.
Är inte detta något som ska hända under tonåren, eller var jag bara lyckligt skonad från det genom att jag umgicks med en enda person som aldrig clashade ihop med varandra? Jag vet faktiskt inte längre men en sak är säker iallafall. I värsta fall får jag helt enkelt vara den som struntar i att vara med i den gruppen så slipper det bli sådana problem igen och alla inblandade kan få ett lugnare liv och mindre konflikter, missförstånd och draman inblandade för det händer varje vecka i stort sett ...
(Värt att notera att jag är fullt medveten om att jag är som sagt en av dem som har gjort så det har hänt men som jag sa. Att bli så lättirriterad för något så litet är ju bara idiotiskt.)
Jaja, vi får väl se vad som händer nästa vecka. Det blir väl mer drama i svenska skypechattarefruar och män då. Det är ju ingen risk att vi kan kasta vin på våra bästa kläder åtminstone så det är alltid något.
Det är just gruppkonversationerna som spårar ur och det är nästan ALLTID samma person som väljer att vara dramatisk och lämna gruppen varje gång något liknande händer. Ibland undrar jag ens varför jag väljer att vara kvar i gruppen själv med tanke på att det allt som oftast mina åsikter och liknande som startar upp det. Men man tycker ju att de borde tåla litegrann iallafall för vi är ju trots allt vuxna, eller ja, vi ska föreställa att vara det. Fast ibland undrar jag om jag själv ens har vuxit upp eller inte.
Är inte detta något som ska hända under tonåren, eller var jag bara lyckligt skonad från det genom att jag umgicks med en enda person som aldrig clashade ihop med varandra? Jag vet faktiskt inte längre men en sak är säker iallafall. I värsta fall får jag helt enkelt vara den som struntar i att vara med i den gruppen så slipper det bli sådana problem igen och alla inblandade kan få ett lugnare liv och mindre konflikter, missförstånd och draman inblandade för det händer varje vecka i stort sett ...
(Värt att notera att jag är fullt medveten om att jag är som sagt en av dem som har gjort så det har hänt men som jag sa. Att bli så lättirriterad för något så litet är ju bara idiotiskt.)
Jaja, vi får väl se vad som händer nästa vecka. Det blir väl mer drama i svenska skypechattarefruar och män då. Det är ju ingen risk att vi kan kasta vin på våra bästa kläder åtminstone så det är alltid något.
Kommentera