Det var ett tag sedan jag skrev något här. Det har hänt lite väl mycket skit det senaste halvåret för min del. I början av oktober nu i höstas fick jag diagnosen diabetes typ 1, med andra ord ska jag ta sprutor resten av livet för att inte bli hög på blodsocker. Riktigt underbart när bukspottskörteln slutar fungera och det blir instabilt socker som fan.

Och till råga på allt har jag extrem sprutskräck så jag och ta sprutor. Ja det gick ju nästan inte alls i början. Det går bättre nu, men jag har dagar då det går bättre eller sämre. Men just nu vägrar jag att tänka tanken på ens ha en insulinpump i kroppen. Jag vill veta att jag inte har en endaste nål kvar i kroppen efter jag har tagit sprutan. Det går lättare med basinsulinet trots att det är en större mängd med insulin som jag injicerar och det gör mer ont än måltidsinsulinet. Jag vet inte varför. Det kanske beror på att jag bara behöver ta den en gång per dag till skillnad från de andra.

Jag erkänner att den senaste veckan har jag bara tagit måltidsinsulin när jag har ätit middag för det har helt enkelt inte fungerat resten av tiden och jag vet att det inte är bra. Det som också är dumt är att jag har inte kollat mitt blodsocker sedan i måndags för jag står inte ut med att sticka mig i fingertopparna. Det har redan börjat bli hårt på högra handens lång och ringfinger så jag antar att jag har väl försökt att låta det läka ifred där och återhämta sig. Och för att jag är rädd för att se vad resultatet blir på blodsockermätaren när jag väl har stuckit mig, men än så länge har det varit okej. Fast jag vet ju inte hur det ligger efter jag har ätit saker som jag inte borde äta.

Men det är ju också roligt att försöka att äta någotsånär vettigt när de grejerna är dyrast i mataffären, vilken man än går till. Så ja, jag erkänner att jag har köpt Wasa Frukost när jag inte borde göra det men man måste ju tyvärr tänka på ekonomin också. Även om det är dumt för att mer eller mindre påfresta kroppen i onödan. Men vissa dagar känner jag att det inte spelar någon roll, med tanke på var världen är på väg någonstans. Jag tycker det känns vissa dagar som att mitt liv är slut i vilket fall som helst, innan det ens har hunnit börjat...

Alla andra jävlar behöver bara titta på vissa saker så poff! Får de det de vill, medan allt jag gör inte hjälper ett dugg. Inte ens om jag så skulle försöka muta om det... Ledsen att jag inte är glad av mig just nu men tro mig när jag säger detta. Jag var värre under oktober ända fram till december och ville mer eller mindre dö då.

Jag återkommer väl någon dag när jag kan bidra med något roligare. Just nu har jag för mörka tankar för det :/

Hej så länge.

Kommentera

Publiceras ej